Jag ljög...
... här blir ingen uppdatering av gröna lundsbilder än på ett tag. Orsaken heter Liam Sjöndin, en 10 månader gammal bebis, som enligt hans hobbypsykolog till morsa har en diagnos bestående av ett visst antal bokstäver, närmare bestämt 4:a.
Han är ett barn av det vildare slaget, och han visade upp denna sida på ett alldeles ypperligt vis under Söndagskvällen. Jag och pojkens pappa hade planerat in en grill-vin-chips m dippe- film-uppdatera bloggenkväll (vi skulle äntligen titta på senaste Wallander som vi försökt se på åtskilliga gånger den senaste tiden). Och det hela såg mycket lovande ut när gossebarnet slumrade in vid åttahugget, kruxet var bara att han 30 minuter senare vaknade upp och var mer än lovligt pigg. Somnade om gjorde han först 3 (!!!) timmar senare. Det blev varken vin-chips-film eller uppdatera bloggenkväll.
Nu är vi åter i Broakulla, och bilderna ligger i datorn i Malmö.
Så bättre lycka nästa gång, kan man nog avrunda detta inlägg med.
Han är ett barn av det vildare slaget, och han visade upp denna sida på ett alldeles ypperligt vis under Söndagskvällen. Jag och pojkens pappa hade planerat in en grill-vin-chips m dippe- film-uppdatera bloggenkväll (vi skulle äntligen titta på senaste Wallander som vi försökt se på åtskilliga gånger den senaste tiden). Och det hela såg mycket lovande ut när gossebarnet slumrade in vid åttahugget, kruxet var bara att han 30 minuter senare vaknade upp och var mer än lovligt pigg. Somnade om gjorde han först 3 (!!!) timmar senare. Det blev varken vin-chips-film eller uppdatera bloggenkväll.
Nu är vi åter i Broakulla, och bilderna ligger i datorn i Malmö.
Så bättre lycka nästa gång, kan man nog avrunda detta inlägg med.
