Sjondin

Min blogg och jag... Vi tär inte på varandra, det gör vi sannerligen inte. Nu har det gått exakt en månad sen jag skrev sist, och det har ju såklart funnits massor att skriva om, men... jag har helt enkelt inte viljan, så är det...
Men har just läst på Markkus blogg, och det stack genast till i hjärtat när jag läste "Men även den här söta gravida damen vill ha massor av besökare på sin blogg." Tänk att någon tänker på mig bara så där, trots att jag inte ägnat min stackars blogg en tanke på en hel månad, och tänk att det lite otippat är just Markku, och tänk framförallt att han skriver att jag är söt... Ja jag finner inga ord... Kommer förmodligen ha lite svårt att sova inatt...
Markku, jag kommer förmodligen alltid att vara din vän, tills döden skiljer oss åt... :-)
Annars då?
Jo tack, jag börjar bli nedrans stor om magen, men det är väl precis som det ska vara kan jag tro, vi är redan i vecka 26 och det går rysligt snabbt, snart är vi (förhoppningsvis) tre i familjen, och livet blir nog inte mer som det har varit. Det ska bli fantastiskt spännande och roligt...
Och min gulliga barnmorska svarade precis enligt planerna, när jag i fredags frågade vad hon tyckte om vår Österrikeresa. Hon tyckte absolut att jag kan följa med, så så får det bli. Det är inte ens tre veckor kvar nu, och jag har inget som helst intresse av att föda barn inom så snar framtid, så det ska nog gå bra... I annat fall tar vi tacksamt emot bidrag till eventuella sjukhus- samt transportkostnader hem till Sverige... :-)
Idag hade vi tänkt att värma upp landskampsfeelingen lite, genom att åka ner till Trelleborg för att heja lite på Rasmus och resterande U21-trupp, men så ska inte Rasmus spela pga något strul med vaden, så då försvann ju genast det roliga i det hela, så vi hoppas på bättre lycka på onsdag istället, när de spelar här i Malmö...
Vad det gäller mina små söta hästar, så börjar det väl förhoppningsvis ordna upp sig. Boys ögon har blivit betydligt bättre, men ska fortfarande ha salva 2 ggr/dag, så det blir ett fasligt farande, som tur är har jag väldigt vänliga kamrater i stallet som hjälper mig titt som tätt... Förövrigt så är veterinären ute ungefär lika ofta, och det ska jag min själ säga er, att veterinärvård är inte gratis på något sätt. Om det eventuellt finns någon där ute som har lika lite koll på sina försäkringar som mig, så vill jag ge ett gott råd... Kolla över dem... Jag konstaterade att min självrisk går vid FYRATUSEN kronor... Fuck, det suger. Men det är bara att betala och vara glad, vad gör man inte för världens sötaste va?!!?
Vad det gäller den andra kraken, så ska han antagligen få bli en Bodenbo, stackars djur, hoppas att han inte fryser ihjäl.. :-) Nä skämt å sido, så kommer han säkert få det fantastiskt bra hos den tjejen. Jag ska förövrigt upp och hälsa på dem på Strömsholm om två veckor, det ska bli roligt...
Jag hade i mina planer bestämt att jag skulle jobba fram till sista juni på min förskola, o sen ska jag iväg på läger med flickan jag jobbar hos i 10 dagar i juli, och sen skulle det vara lagom att gå på en evighetsledighet... Men nu visar det sig att jag måste ta ut min semester på förskolan innan jag slutar, alltså ska jag bara jobba i tre veckor till. Vad ska jag bara göra hela sommaren?
Förövrigt har vi haft en himla trevlig helg, som har avslutats på Ribban nu i eftermiddag, där har nämligen en världscupstävling i fälttävlan avgjorts. Det är väl kanske ingen direkt publikvänlig sport i sig, men det var dock fint väder och en massa hästar så jag ska inte klaga.
Och som en slutlig finish på helgen blev det häng på vår fantastiskt fint pimpade balkong (Tack Sofie!) med ännu mer sol och lite glass. Tänk vad livet kan va härligt så här en söndagseftermiddag i maj!
Nähä min själ, nu har jag skrivit så långt så nu får det vara nock.

Observera jordgubbsodlingen i bakgrunden... :-)